Igår var de sista gången på min kurstillfälle på personligt ledarskap... de var med blandade känslor jag åkte till henne, men flaggan på topp kom jag hem med!
När man reflekterar vilka framsteg jag har gjort, så är det helt otroligt!
Största skillnaden är mellan mig och min man.. då jag är en person med stora ambitioner och har alltid många bollar i luften.. så är min man mer av jag lever för varje minut och blir det mer än en boll så kan det bli kaos.. Så ofta hamnar vi diskussioner med hur tänkte han nu, tänkte han överhuvudtaget och jag tog på mig min offerkofta hur drabbad jag och sonen blir när han inte tänker efter! De slutade oftast att han också tog på sig sin offerkofta och ni kan ju bara gissa resten hur det blir..
Idag kan jag bara saklige informera hur tokigt det blev och sen släpper jag hela diskussionen.. exempel på detta var när gubben skulle hämta pizza till mig.. han vet om att jag kan inte äta tomat och därmed vill jag ha extra ost. Jag bad honom hämta en tonfisk pizza.. de han tar förgivet är att jag ska ha en naturell tonfisk pizza.. dvs bara ost och tonfisk.. när han väl kommer hem och jag ifrågesätter varför han inte tog skinka på pizzan kommer han på sig själv att de som han tog för givet var ju helt fel.. han börjar ömka sig själv medans jag bara konstaterar så tokigt det kan bli och äter min pizza och inget mer med det.. för 6 månader sen hade jag gått igång och undrat vad tänkte han med? Varför tänkte han inte till? Hur svårt kan det vara att stanna upp och tänka efter? Osv. Jag anklagar aldrig honom direkt, men jag ifrågesätter hans handlingar för att jag hoppas att genom att han svarar på frågorna så hittar han svar som han kan ha med sig i framtiden! MEN de viktigaste jag lärde mig är att jag kan inte förändra andra, jag kan bara förändra mig själv! Och i varje handling har jag ett eget ansvar, min del av handlingen.
Min del med gubben är oftast att jag väljer att känna mig kränkt, jag väljder att låta honom flytta in i mitt huvud och där med blir de en konflikt. Bara för att jag tar ansvar för min egen del, betyder det inte att de han gör är rätt, utan de betyder bara att jag kan påverka mig själv men jag kan inte påverka honom.
Detta samma exempel använder jag på min familj, min familj som jag längre ha velat ändra från vissa beteende då jag tycker att de borde väl veta bättre?!? Men när jag nu har slutat förändra, bara lyssna och inte ge några råd, gör det att jag inte längre blir irriterad och där med tar jag ansvar för mina egna handlingar. De dem gör är fortfarande inte rätt, men jag kan inte ändra på dem men jag ändra på mig själv!
Jag som har även min bror som min chef kan de vara väldigt svårt ibland att dela på dessa två förhållande, så här har jag fått jobba mycket med. Jag har aldrig vågar vara ärlig mot mig bror då han är min stora förebild, men med tiden har jag vågat säga när jag upplever att jag blir kränkt och där med kunnat lämna den sitationerna bakom mig utan att behöva ha "hjärnspöken" med mig hela dagarna.
MEN DE VIKTIGASTE AV ALLT: JAG ÄLSKAR MIG SJÄLV! Nu när jag har lärt mig att bekräfta mig själv och älska mig själv, behöver jag inte min familjs och mannen bekräftelse för att veta min egen värde. Jag vet att jag är en fantastisk underbar dotter, vän, fru, mamma, kollega, syster och mig själv.. sen om jag får bekräftelse från andra är bara ett bonus, men nu kan jag älska mig själv och jag kan skilja på att en felaktig handling betyder inte att jag är dålig, utan det är handlingen i sig som de är fel på. Jag är lika härlig ändå!
Idag med facit i handen skulle jag alla rekommendera denna kurs om man själv är mottaglig att förändra sig själv! Det har varit en riktigt härlig resa och jag verkligen hoppas att resan är inte slut här, för nu gäller det att fortsätta använda de verktyg jag har lärt mig och jobba vidare med mig själv!
Vill ni veta mer, gå in på mtgruppen.com
